BESVARADE FRÅGOR
Pappa dog för fyra månader sedan
heej, jag är 15 år och min pappa dog för 4 månader sedan..Och jag kan inte snacka om det med någon, då vill jag bara börja gråta..Medans min familj&släkt börjar hantera de här så blir det tvärt om för mig, det blir värre, de känns bara som om de inte spelar någon roll om jag också dör..Jag orkar inte vara så stark längre..Samtidigt som jag går igenom de här så känns det som om min kille ska lämna mig.Och då faller jag nog helt, på riktigt..Jag vill snacka med någon, som bup, men vet inte om det kommer hjälpa mig..känns som ingenting kan hjälpa mig, jag vill upp till pappa, de är allt jag vill..Jag är deppig hela tiden och gråter,gråter & gråter..saknar han så mycket..vad ska jag göra?
erica enarsson
BUP SVARAR...
Hej Erica!
Jag beklagar verkligen din sorg! Det är inte lätt att förlora sin pappa och särskilt inte när man är så ung som du! När man är 15 år behöver man sin pappa som förälder tills man är mogen att börja sitt vuxna liv och flytta hemifrån. Det är barnet som ska få lämna så småningom och gå vidare, inte föräldern. Nu blev det tvärtom, det var pappa som lämnade och på ett slutgiltigt sätt. Så man kan förstå att du känner dig övergiven!
Det verkar som du känner dig ensam i din familj och släkt med din naturliga sorg efter pappa. Jag tror du skulle behöva få dela sorgen med din övriga familj. Det kan bli så ibland att var och en går med sin egen sorg. Man vill inte belasta varandra på grund av en slags omtänksamhet. Det är synd, för då blir var och en ensam med sitt.
Sorg är tyvärr en naturligt del av livet. Din sorg kommer så småningom att förändras och du kommer att känna hur din pappas minne finns inom dig för resten av livet. Kanske kommer du att tänka ibland vad pappa skulle tyckt eller sagt om aktuella ting i ditt liv? Eller minnas glada minnen från er tid tillsammans när han levde? Men det kan ta lite tid innan du kan försonas med och acceptera din förlust.
Tror du att du skulle kunna prata med någon hemma, med din mamma t.ex.? Eller någon annan som du tror skulle kunna förstå hur du känner det? Om detta känns svårt, kan du söka hjälp att får prata t.ex. hos din skolkurator eller på BUP. Du kanske behöver både formulera dina känslor tillsammans med någon och få hjälp att samtala om det med din familj? Kyrkan har också samtalshjälp vid sorg och man behöver inte vara kristen för att vända sig dit.
Lycka till!
BUPStockholm NO
2010-09-06
Ge ditt betyg på svaret! [1 är dåligt och 5 är bäst]
Om du har erfarenheter eller synpunkter som du tror kan vara hjälpande för den som ställt frågan, kan du skriva en kommentar. Alla kommentarer granskas innan de publiceras.
KOMMENTARDet finns inga kommentarer.
Kommentera frågan:
