FRÅGOR OM SEXUELLA ÖVERGREPP

Bengt Söderström, som är psykolog skriver om sexuella övergrepp. BUP Grinden är en mottagning för konsultation och behandling av barn och ungdomar vid misstänkta eller bekräftade sexuella övergrepp.

Vad menas med sexuella övergrepp?
Uttrycket sexuella övergrepp används när en vuxen utnyttjar barn eller ungdomar för att tillfredställa sina egna sexuella behov. Påtvingat sex mellan barn och ungdomar räknas också som övergrepp.

Övergreppet kan vara fysiskt, eller icke-fysiskt. Ett icke-fysiskt övergrepp är till exempel när barn tvingas titta på vuxnas könsorgan eller blir tvingade att visa sin egen kropp. Det kan också vara att vuxna fotograferar, filmar eller smygtittar på barn som duschar eller byter kläder. Eller att barn tvingas titta på porrfilmer, porrbilder på Internet eller läsa porrtidningar.

Med ett fysiskt övergrepp menar man beröring av barnets eller den vuxnes könsorgan eller bröst, och samlag i olika former. Det kan vara vanligt samlag, munsex eller analsex.

Vad är incest?
Incest är ett äldre uttryck som inte används så mycket längre. Det är mer avgränsat än sexuella övergrepp och beskriver en sexuell handling mellan personer som är nära släkt med varandra. Exempelvis barn och föräldrar, barn och mor- och farföräldrar och mellan syskon.

Vad är våldtäkt?
Våldtäkt är när någon tvingar eller hotar sig till samlag eller annat sexuellt umgänge. Det kan gälla både barn och vuxna. Vad som menas med våldtäkt i lagens mening står i lagboken, Brottsbalken, 6 kap §1. Våldtäkter mot barn bedöms för det mesta som grov våldtäkt.

Vem blir utsatt?
Alla kan bli utsatta för övergrepp, men en del löper större risk än andra. Ålder, kön och hur familjen ser ut och fungerar spelar en viss roll. Sexuella övergrepp begås mot barn i alla åldrar, men man tror att de är vanligast under åren före puberteten (8—12 år). Det här kan ingen veta säkert, eftersom långt ifrån alla övergrepp anmäls till polisen eller någon annan myndighet.

Både flickor och pojkar kan bli utsatta, men det är mer än dubbelt så vanligt med övergrepp mot flickor än mot pojkar.
Flickor blir oftare utnyttjade av någon inom familjen än pojkar, medan pojkar oftare utsätts för våld i samband med övergreppen.

Om det finns alkoholmissbruk eller kriminalitet i familjen ökar risken för att barnen kan utsättas för sexuella övergrepp. Likaså om ett syskon är eller har varit utsatt, då är risken större att de andra barnen i familjen drabbas.

Förövarna, de som begår övergreppen, söker efter barn som håller tyst. De brukar själva beskriva det som att de tar de barn som är närmast till hands och som de tror att de kan förgripa sig på utan att åka fast. Det kan vara barn som de redan har makt över. Eller barn som de tror att de kan tvinga, lura eller manipulera.

Vem gör sådana saker mot barn?
Många övergrepp mot barn avslöjas aldrig. Därför vet vi inte tillräckligt om hur de som förgriper sig på barn och ungdomar fungerar. Det mesta av den kunskap som finns bygger på de övergrepp som kommit fram och på de förövare som åkt fast.

Det här är vad man vet hittills: Förövaren är ofta någon som barnen känner väl. Det kan vara en förälder, styvförälder, en morfar eller en farmor, en lärare, tränare, kusin eller vän till familjen. Ibland, men mera sällan, är det en helt främmande personer.

De flesta övergrepp görs av män. I ungefär tio procent av fallen är det kvinnor som är förövare. En del förgriper sig bara på pojkar eller bara på flickor, medan andra är intresserade av både könen. Somliga förövare är helt inriktade på barn och ungdomar, andra har sexuella kontakter med både barn och vuxna.

Omkring en tredjedel av alla sexuella övergrepp mot barn begås av andra barn eller ungdomar.

Får den som blir utsatt skylla sig själv?
Det är alltid den vuxne som har det fulla ansvaret när barn blir tvingade, lurade eller mutade till sex.Barn som utsätts för sexuella övergrepp är för det mesta beroende av den vuxne och har svårt att värja sig. Yngre barn förstår inte riktigt vad som pågår och vilka följder sexuellt umgänge med en vuxen får för dem.

Hur påverkas man av övergrepp?
Den som blivit utsatt för sexuella övergrepp mår ofta mycket dåligt psykiskt. Man kan få svårt att sova och plågas av mardrömmar. Somliga får problem med att koncentrera sig i skolan och tappar intresset för aktivteter som de tidigare tyckt om. Andra blir arga och irriterade och vet inte hur de ska styra sin ilska. Det är också vanligt att känna sig skyldig på något sätt och uppleva skam.

En del kan börja prata mycket om sex, uppträda på ett sexuellt utmanande sätt eller försätta sig själv i riskfyllda situationer där sex är inblandat.

Sexuella övergrepp är en tung belastning för de som blir utsatta och deras familjer. Både barn och föräldrar behöver hjälp att bearbeta det som hänt.

Att gå i kristerapi och samtalsterapi hos en psykolog eller terapeut brukar fungera som ett bra stöd för de flesta. Om man inte får professionell hjälp finns risken att man fortsätter leva med påträngande och jobbiga minnen eller går omkring och känner sig osäker och ångestfylld utan att riktigt förstå varför. I värsta fall kan man utveckla en depression.

Om förövaren är en närstående person och om övergreppen pågått under lång tid är det svårare och kan ta längre tid att bearbeta vad man varit med om. Våld och hot om våld i samband med övergreppet gör också bearbetningen svårare.

Den allra viktigaste faktorn för att klara sig igenom ett övergrepp, är att den som blivit utsatt får stöd av någon som står honom eller henne nära. Det kan vara en förälder (den icke förövande föräldern) eller någon nära vän eller släkting.

Blir den som upplevt sexuella övergrepp alltid själv en förövare?M
Nej. Det är vanligt att de som utsatts för övergrepp oroar sig för att de själva ska göra någon annan illa, men de allra flesta utvecklar inte ett kränkande sexuellt beteende mot andra.

Varför är det så svårt att berätta?
Många barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp kan inte, törs inte eller vill inte berätta om vad de varit med om.

Känslor av skräck, skam och skuld bidrar till att det är svårt att prata om det som hänt. En del är rädda för att ingen ska tro på dem, att vuxna ska tro att de blivit tokiga.

Man kan också vara rädd för att man inte ska komma ihåg precis vad som hände, att man ska uppleva smärtan igen och börja gråta eller explodera av känslor. En del pojkar verkar ha svårare än flickor för att berätta om övergreppen. Det gör att pojkar får mindre stöd av vuxna och inte får ta lika stor del av den hjälp som finns i samhället.

Om en kompis berättar för mig att hon eller han är utsatt, vad gör jag då?
Välj ut en vuxen som du har förtroende för och tala om vad du fått veta. Det kan vara din mamma eller pappa, en skolsköterska, kurator, lärare, tränare eller en släkting. Sedan kan ni tillsammans diskutera och undersöka hur ni kan gå vidare.

Det finns ställen som man kan ringa till anonymt för att få hjälp, till exempel; Barnens Hjälptelefon: 116 111

Fler kontaktuppgifter och nummer till telefonjourer hittar du i länkar längst ner i artikeln. Om din kompis behöver mer hjälp kan ni kontakta Socialförvaltningens ungdomsteam, BUP eller skolhälsovården där ni bor.

Kan den som blivit utsatt för sexuella övergrepp ha ett normalt sexliv som vuxen?
Ja, det är fullt möjligt för den som fått hjälp att bearbeta övergreppen. De allra flesta sexuella övergrepp ger inte några fysiska skador, men hos en del sätter de psykiska spår för en lång tid framåt. Till exempel kan nära kroppskontakt väcka minnen från övergreppen och en del kan uppleva inre spärrar och känna rädsla inför sex. Det är bland annat för att slippa sådana känslor som det är så viktigt att få hjälp med att bearbeta sexuella övergrepp.

Trots att det är ovanligt med kroppsliga skador, kan det vara bra för den som blivit utsatt att genomgå en läkarundersökning. Undersökningen kan bekräfta att kroppen är frisk och då slipper man gå och oroa sig för att någonting är fel. För den som eventuellt fått fysiska skador kan det vara skönt att höra att skadorna inte har någon betydelse för hälsan och sexuallivet längre fram i livet.

Vart vänder man sig för att få hjälp?
Socialtjänsten har ansvar för att skydda barn som far illa på olika sätt. När barn eller ungdomar riskerar att utsättas för sexuella övergrepp skall socialtjänsten gripa in och trygga deras säkerhet. Det vanligaste är att socialtjänsten tar kontakt med familjen och hjälper den att reda ut vad som hänt och vad som måste göras för att ändra på situationen. Om övergreppen pågår i hemmet får förövaren flytta ut från familjen för en tid. Ibland får barnen bo tillfälligt på ett jourhem eller en institution av något slag. Under tiden gör socialtjänsten en mer grundlig utredning av familjen.

Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) kan ge krishjälp och behandling. De flesta familjer behöver extra stöd i sin kris när sexuella övergrepp upptäcks. På BUP utreder man bland annat om den som blivit utsatt behöver någon form av behandling, dvs hjälp av psykolog eller terapeut. Behandlingen bygger framför allt på samtal och kan vara individuell, rikta sig till hela familjen eller vara i grupp tillsammans med andra utsatta barn och ungdomar. BUP kan även ge stöd till föräldrar.

Sjukvårdspersonal har skyldighet att anmäla misstankar om övergrepp till socialtjänsten. De har också möjlighet att göra en polisanmälan.

Skolan, barnomsorgen och skolhälsovården ska ge stöd och hjälp till elever som är i en svår situation. En viktig uppgift för skolan är att hjälpa eleverna att få en så normal vardag som möjligt, även under perioder när de har svåra problem och upplever tillvaron som kaotisk. Du kan vända dig till skolkurator, skolsköterska, skolpsykolog eller din klasslärare/mentor.
Skolans personal har skyldighet att anmäla misstankar om övergrepp till socialtjänsten. Skolpersonalen har även möjligheter att göra en polisanmälan.

Polisen utreder om ett brott har blivit begånget. Sexuella övergrepp mot barn är ett brott enligt 6 kap i Brottsbalken. Alla barn har rätt till skydd, rättssäkerhet och skadestånd. Därför kan den som misstänker sexuella övergrepp mot barn anmäla det till polisen.

Föräldrar och andra vårdnadshavare har alltid möjlighet och rätt att anmäla misstankar om sexuella övergrepp mot sina barn till polisen. Anmälan till polisen kan också komma från skolan, barnomsorgen eller socialtjänsten. Polisen har skyldighet att anmäla misstankar om övergrepp vidare till socialtjänsten.

Vad händer efter en polisanmälan?
När polisen får in en anmälan gör de först en förundersökning. Förundersökningen leds av en polis eller åklagare och går ut på att säkra bevis. Informationen samlas till största delen in genom förhör. Förundersökningen och polisförhör av de inblandade ska göras så fort som möjligt. Sedan fattar åklagaren beslut om åtal, det vill säga bestämmer om ärendet ska gå till rättegång eller inte.

Om åtal väcks går ärendet till rättegång i en domstol. En förundersökning kan också läggas ned. Det gör den till exempel om bevisen inte räcker till för att låta saken prövas av domstol. Eller om man inte hittar någon som kan misstänkas för brottet.

Den som döms till fängelse för övergrepp mot barn blir erbjuden behandling för sina problem under fängelsetiden.


______________________________________________

Litteraturtips!

Fakta

Svedin, C. G. & Banck, L. (2002) Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar, Lund, Studentlitteratur

Svensson, B. (1998) 101 pojkar: En studie om sexuella övergrepp, Falun,

Rädda barnen – Rädda barnen har flera böcker, broschyrer och filmer om sexuella övergrepp mot barn.

______________________________________________

Skönlitteratur

“Lillyn”
Howard, E. (1989) AWE/GEBERS

“Kort kjol”
Wahldén, C. N. (1998) Tiden

“Puppan – aldrig mer en vanlig flicka”
Östman, K. (2004) Debutantförlaget


______________________________________________

Länkar

www.bris.se
Bris – barnens rätt i samhället

www.hopp.org
HOPP – Riksorganisationen mot sexuella övergrepp

www.roks.se
ROKS är en sammanslutning av självständiga kvinnojourer, tjejjourer och andra ideella kvinnoföreningar med jourtelefon i Sverige.

www.rsci.nu
Rsci – Riksorganisationen stödcentrum mot incest är en ideell partipolitiskt obunden organisation och kvinnojour med och för kvinnor som varit utsatta för incest eller andra sexuella övergrepp som barn.

www.rfsu.se
Riksförbundet för Sexuell Upplysning.

 
Barnens hjälptelefon: 116 111

Du kan också kontakta din lokala BUP eller ungdomsmottagning. Adresser till BUP-mottagningar i Stockholm finner du på denna sajt eller på Vårdguiden. På denna sajt hittar du också adresser till BUP-mottagningar i övriga landet.

Text: Bengt Söderström

Publicerat 2005-02-28
Uppdaterat 2010-12-10