"SJUKA BARN BLIR OFTA DEPRIMERADE"

- OM KONSULTTEAMET PÅ ASTRID LINDGREN

Den som får beskedet att han eller hon har en kronisk sjukdom hamnar ofta i kris. Många frågor väcks och surrar runt i huvudet. Hur ska jag anpassa mig till behandlingen? Ska det vara så här resten av livet nu? Kommer jag att dö?

I Stockholm finns tre stora sjukhus som behandlar barn, Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna, Sachsska barnsjukhuset på Södermalm och Huddinge sjukhus. På alla tre finns BUP- team med psykologer, barnpsykiatrer och kuratorer med barnterapeutisk utbildning. De kallas konsultteam.


  – Vi finns där för att kunna ge psykologisk hjälp till barn och ungdomar som tillbringar mycket tid på sjukhus. Vårt motto är närhet och lättillgänglighet, säger Gudrun Hougner, som är chef för konsultverksamheten

TILL STORA SJUKHUS kommer patienter med alla möjliga sjukdomar. Men det vanligaste är att BUP-teamet möter barn med kroniska sjukdomar som diabetes och reumatism, eller andra allvarliga sjukdomar som gör att man måste gå igenom långa behandlingar och ofta ligga på sjukhus. Det kan vara cancer, mag- och tarmsjukdomar eller medfödda handikapp

  – De här barnen och ungdomarna är knutna till sjukhuset en stor del av sitt liv och det är så många personer inblandade i deras liv. De vårdas av ett helt team med läkare, sjuksköterskor, dietister, lek- och arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Om de dessutom skulle gå till BUPs öppenvårdsmottagning skulle det blir ännu mer att hålla reda på. Nu finns alla på samma ställe. Det blir enklare och tryggare för hela familjen.

Astrid Lindgrens barnsjukhus är ett av landets största specialsjukhus för barn. Där behandlas allt från brutna ben till hjärtsjukdomar och ovanliga hjärnskador och där arbetar Eva Gärdneus som är psykolog och Brita Rydh som är kurator. De ingår i BUPs konsultteam tillsammans med 10 andra behandlare.

  – En extra fördel med att vi finns på sjukhuset är att vi får stor för förståelse hur det är att ha olika sjukdomar, säger Eva Gärdneus. Vi vet att psykiska reaktioner kan bero på själva sjukdomen och behandlingen, men också på annat. Det kan vara stress, hur man har det i familjen eller andra problem.

ATT FÅ EN ALLVARLIG  kroppssjukdom betyder förstås inte alltid att man behöver gå till BUP. Astrid Lindgrens barnsjukhus har till exempel 700 patienter med barndiabetes och det är bara en del av dem som har, eller har haft, kontakt med BUPs konsultteam.

  – Ibland när vi kopplas in kan det vara så att familjen redan har en ansträngd situation med många problem. Om ett barn blir allvarligt sjukt i en sådan familj blir det en påfrestning för mycket, både för barnet och föräldrarna. Ibland kan det gå flera år innan man upplever sin sjukdom som ett problem.

  – Det är ganska vanligt att lite äldre barn med kroniska sjukdomar blir deprimerade, berättar Brita Rydh.

  – Den som blivit sjuk redan som liten har kanske inte funderat så mycket över sin situation. När man blir tonåring börjar man inse att sjukdomen kommer att finnas där hela livet och då kommer tankarna och frågorna: Varför har just jag drabbats? Kan jag välja det yrke jag vill? Hur kommer det att funka med kärlek och sex? Man jämför sig med andra och tycker det är orättvist.

  – En del tonåringar börjar missköta sin sjukdom. De som har diabetes blir ofta dödströtta på sprutor. De vill äta godis och vara som alla andra.

PRECIS  som BUPs öppenvård tar konsultteamet emot allt från små bebisar och till tonåringar. Barn som föds för tidigt eller med svåra sjukdomar kan bli passiva eller oroliga. Deras föräldrar är ängsliga och omtumlade. Då hjälper BUP-teamet föräldrarna i deras kris och försöker stötta dem när de ska knyta an till sitt nyfödda barn.

Astrid Lindgrens sjukhus har också en stor avdelning för barn med olika cancersjukdomar. När någon i en familj drabbas av cancer skapar det mycket oro och ångest för alla inblandade.

  – Den som är mitt uppe i en cancerbehandlingen orkar inte alltid prata så mycket. De mår för dåligt och är trötta av alla mediciner. Då träffar vi mest föräldrarna som är oroliga och förtvivlade.

  – Barnen brukar vi träffa efteråt, när det värsta är över. Då kan de behöva stöta och blöta vad de varit med om. Efter en lång och svår behandling mot cancer känner många sig helt förändrade, både till kropp och själ. Den som haft cancer lever också med stor ovisshet. Det tar flera år innan du säkert vet att du är frisk.

EN ANNAN TYP AV KRIS som Eva, Brita och de andra i konsultteamet möter är olyckor där barn och ungdomar är inblandade. Livet i en familj kan förändras på ett ögonblick vid en brand eller trafikolycka. Någon i familjen har kanske dött, en annan familjemedlem har skadats och någon har klarat sig. Då behöver barnen hjälp att hantera allt det hemska som hänt.

En del barn och ungdomar som ligger på sjukhus ber själva att få träffa en psykolog. Men de flesta kommer till BUP genom remiss från sin läkare. Läkaren kan exempelvis se att patienten har stressreaktioner som inte har med sjukdomen att göra rent medicinskt, men som gör att sjukdomen förvärras.

Majoriteten av de som kommer till konsultteamet träffar en behandlare ungefär fem gånger. För en del räcker det med ett eller två samtal och andra har en lång kontakt som kan sträcka sig över flera år.

Vad kan då psykologerna på BUP göra för den som har en kronisk sjukdom och tycker att det känns hopplöst?

  – Vi kan lyssna och stötta, säger Brita. Det brukar vara skönt för barn och ungdomar att prata med någon som är utanför familjen. Deras mamma och pappa är kanske upptagna med sin egen oro. Det hjälper ofta att bara ses några gånger. Man får uttrycka sin känslor och känna sig förstådd.

  – Det handlar om att försonas med hur det är. Detta är jag, jag är ok. Då kan man titta framåt och få tilltro till sig själv.

IBLAND SAMLAR man hela familjen för att hjälpa dem att ta upp sånt som de inte klarar av att tala om hemma, när de är själva. En del barn behöver till exempel stöd när de ska prata med sina föräldrar om att de känner sig ängsliga och rädda
.

BUPs konsultteam arbetar också med kognitiv psykoterapi. Då får man träna sig på hur man kan tänka i olika situationer för att det inte ska kännas så svårt. Det kan vara en bra metod för den som tvingas leva med ständig smärta.

Bildterapi är en annan behandlingsmetod vi använder, säger Eva Gärdneus:

  – Att rita och måla istället för att uttrycka sig med ord fungerar bra för många barn. Terapeuten fångar upp vad barnens bilder berättar och på det sättet får man kontakt med varandra.

Ibland ordnar BUP-teamet grupper där barn med samma sjukdom får träffas, prata och utbyta erfarenheter.

  – Många tror att de är ensamma i hela världen om sin situation, men så är det ju sällan. Då blir det en lättnad att träffa andra som varit med om samma sak.

Text: Stina Andersson, journalist
Publicerat 2007-04-02