DRABBAD AV EN KATASTROF

- VAD GÖR MAN, VAD SÄGER MAN?

En katastrof är att nåt händer som är hemskare än man nånsin kunde tänka sig. Har nån i en familj drabbats så känner alla av det.

Det hemska kan vara att nån viktig i ens närhet dör eller blir väldigt sjuk eller att man själv blir sjuk eller allvarligt skadad.
Ibland kan det kännas som en katastrof om man blir övergiven av nån som man behöver väldigt mycket. Det kan bli som en katastrof inom en även om andra omkring en inte märkt nån stor olyckshändelse. 
 
DEN SOM DRABBAS kan vara en kompis, hans eller hennes föräldrar eller syskon. Kanske är det nån som inte kommer till skolan som gör att Du undrar. Det kan också vara en kompis som kommer och har varit med om nåt hemskt antingen själv eller genom att nån som är viktig för honom eller henne har råkat illa ut.

Vad gör man, vad säger man? Man vill ju inte tränga sig på fast man vill ju också visa att man bryr sig och gärna vill göra det man kan.

När man har varit med om något riktigt hemskt kan man reagera på så olika sätt.  På somliga syns det tydligt att dom har det svårt, kanske vill dom tala om det, kanske inte. Man kan liksom känna på sig om man ska närma sig och säga nåt eller vänta. Det kan ju vara många som vill ta kontakt och det kan bli lite för mycket för den som är ledsen och kanske alldeles rörig inuti, fast det blir också konstigt om andra behandlar  en som om inget har hänt, bara för att dom inte vet hur dom ska säga.

ANDRA som har varit med om nåt hemskt har det inom sig och försöker hålla det ifrån sig genom att vara som vanligt. Dom kan ha som en mur omkring sig eller man kan känna som om man står framför en stängd dörr, det får man respektera. Fast det är bra att komma igen och kolla försiktigt om dörren fortfarande är stängd. Även om man inte kan eller vill prata i början kan det hända längre fram.

Hur det än är behöver den som varit med om nåt hemskt känna att dom fortfarande är med i gänget, inte är ensamma. Dom behöver att man är juste och bryr sig, och att man är tydlig med att man gillar dom, även om man inte pratar om det svåra.

Är det nån kompis Du känner väl kanske det inte är så krångligt. Då kanske det mest handlar om att hitta en situation där det känns naturligt att närma sig och undra hur det är, om det är ok att man frågar, om det är nåt man kan göra.

Om det är nån du bara känner lite kan det vara svårare att veta hur mycket och på vilket sätt man ska närma sig. Kanske kan man prata med nån annan kompis som känner dom bättre och få lite råd.

NÄR DE HÄNDER nåt så stort och plötsligt som drabbar mång, som till exempel flodvågskatastrofen, känns det ju också i oss alla som inte var med, men för oss sjunker det undan på några dagar eller veckor.

Har Du en kompis som förlorat nån viktig människa sjunker det visserligen också undan men mycket mer långsamt och en del finns också alltid med i resten av deras liv. För dom är det som ett sår som läker på ytan men som kan fortsätta att vara väldigt ömt djupare in.

För dom kan det vara jätteviktigt att man fortsätter att bry sig även i fortsättningen.




Text: Björn Wrangsjö, Barn- och ungdomspsykiater
Publicerat 2006-01-04