”DE TAR JÄTTEKLIV I SINA LIV”

- REPORTAGE FRÅN SÖDERTÄLJE BUP-

Vad är det här för ställe? Vad ska hända nu? Många har frågat sig det när de kliver innanför dörren till BUP i Södertälje.
Men det gula huset på Dalgatan är knappast något skräckinjagande ”dårhus” – utan liknar mest av allt ett kontor. Korridorer och dörrar med namnskyltar på. Det finns en liten reception och ett stort ljust väntrum med sittgrupper och en lekhörna med sagoböcker och kramdjur – kanske inget för de tonåringar som kommer till BUP, utan mer för de yngre barnen.

VARFÖR FINNS NI? Det är den första fråga jag ställer till Karin Sigward och Frank Ståhl som jobbar på BUP i Södertälje. Karin är psykolog och Frank är läkare. De berättar att ungdomarna som kommer till BUP i Södertälje känner att något inte står rätt till i livet. De mår helt enkelt dåligt. Det här med att må dåligt kan visa sig på olika sätt – symptom som det kallas med ett finare ord.

– Vi finns till för att människor ska bli av med sina symptom eller åtminstone lära sig hantera dem på ett nytt sätt, säger Karin. Vanliga symptom är att känna sig trött och ledsen, att ofta bli arg och tappa humöret, att inte kunna sova. Ett annat symptom är att det är problem i relationen med omgivningen – mamma, pappa, syskon, kompisar, lärare.

Det här är ju saker som alla kan känna då och då. Men ibland blir problemen så svåra att de liksom förmörkar hela tillvaron. Man blir som förlamad och kan inte tänka på något annat. Inte gå vidare i livet. Det är i sådana lägen BUP kan vara en hjälp.

– Var gränsen går för vad man kan klara av själv och när man behöver hjälp är olika från person till person. Man måste känna efter själv. Ett bra sätt om man är osäker är att ringa hit och prata om det, säger Frank.

TILL BUP kommer också ungdomar med allvarligare symptom, till exempel ätstörningar, självmordstankar eller att de hör röster eller inbillar sig sådant som inte finns i verkligheten. En annan vanlig anledning är att man varit med om en kris. Det kan handla om att föräldrar eller kompisar varit med om en olycka, är sjuka eller har dött.
– I sådana lägen kan man behöva hjälp för att komma igenom krisen, så att man inte fastnar i den, säger Karin.

Vad gör man då på BUP i Södertälje? Det finns ingen mirakellösning på psykiska problem – det är både Karin och Frank mycket tydliga med att säga. Vad BUP kan göra är att hjälp till så att ungdomarna förstår sig själva lite bättre. Samtalen är den viktigaste metoden. Man kan säga att personalen på BUP är proffs på att samtala – att ställa frågor, lyssna och förstå hur olika saker hänger ihop.

Samtalen går ut på att ta reda på vad som är problem i livet – och fundera över olika lösningar. Ibland kan det vara bra att få hjälp samtala i sin familj. Ibland är det bättre att komma ensam. Att bara prata hjälper väl inte. Det är en reaktion som personalen ibland möter.

MEN OFTAST HJÄLPER det att prata med någon som försöker förstå och att man tillsammans vrider och vänder på saken. Många gånger leder samtalet fram till att försöka ändra på något i vardagen. Nästan som en läxa – fast det handlar om att försöka vara på ett annat sätt. Pröva något som känns svårt, men kanske nödvändigt.

Om mamma alltid tjatar och aldrig förstår kan man till exempel fundera över varför. ”Hemläxan” kan bli att vara mot mamma på ett annat sätt än tidigare. Inte så att man alltid ska ge efter – men kanske säga eller göra något oväntat. Vid nästa samtal på BUP ser man hur det har gått; Vad hände? Hur reagerade mamma nu? Hur kändes det?

M– Ungdomarna måste hela tiden vara med själva. De måste vara beredda att berätta om sina problem och pröva olika lösningar, säger Frank.

DET FINNS FORTFARANDE många fördomar om psykiska problem och sjukdomar. Att känna sig ledsen och deprimerad är inget man skryter med. Personalen på BUP vill få bort skamstämpeln. För själva idén med BUP är att hjälpa och stödja – inte stämpla någon som misslyckad eller galen. Ändå tvekar många ungdomar att höra av sig.

– Det är helt okey att komma hit och vara tveksam och nyfiken. Inga frågor är för dumma, säger Frank.En hel del ungdomar är ändå misstänksamma i början.

– Många har fått höra att föräldrarna har rätt och de har fel. Nu tror de att de kommit till ett ställe där det sitter ännu fler vuxna som talar om att föräldrarna har rätt. Vi letar inte efter vem som gjort fel. Det är ett gemensamt problem som ungdomarna och föräldrarna har, säger Karin.

INNE PÅ KARINS RUM finns leksaker och till och med en sandlåda. De är till för de mindre barn som också kommer till BUP. I det här rummet har Karin suttit många timmar och frågat, lyssnat och försökt förstå. Ibland tar det lång tid att hitta fram till lösningar. Det går inte att komma till BUP och tro att man snabbt ska bli ”reparerad” och att allt ska bli bra. Men Karin kan ge massor av exempel på att ungdomar har tagit sig igenom svårigheter och gått vidare.

M– Det bästa med mitt jobb är när man ser förändringar. Det händer ofta att ungdomar som kommer till oss tar jättekliv i sina liv. Ibland kan de kan förvåna både sig själva och sin omgivning.


Text: Thomas Östlund, journalist
Publicerat 2004-04-16