"Många unga idag lever ganska övergivna"- Ständigt uppkopplad. Svårt att varva ner. Övergiven av mamma och pappa. Party varje kväll. Panikångest. Ungdomen är för många en tid av omtumlande känslor och tvära kast mellan himmel och helvete. För dagens storstadsungdomar verkar stress vara ett större problem än vad tidigare generationer upplevt. Mottagningen för Unga , MOFU, erbjuder 16-20-åringar samtalsterapi under en kortare period och vägledning för dem som behöver behandling under en längre tid.
Vid Rosenlunds sjukhus på Södermalm finns MOFU – mottagning för unga. Verksamheten är ett samarbete mellan BUP i verksamhetsområdet Sydost och landstingets vuxenpsykiatri. Här arbetar behandlarna tillsammans i par – en från BUP och en från vuxenpsykiatrin. Bup.se träffar ett av behandlingsparen: Ann Cornell från BUP och Anna-Lena Wahlström från vuxenpsykiatrin. Vilka typer av problem har ungdomarna som kommer till er? – De vanligaste är nog nedstämdhet, depression och panikångest. Sömnproblem är också mycket vanligt, säger Anna-Lena Wahlström. – Vi träffar många som går sista året på gymnasiet. Man skulle kunna tro att alla var väldigt glada att skolan skulle ta slut. Men många känner sig tvärtom väldigt oroliga för framtiden. Det är som om allting svajar till när den inrutade tillvaron med skola är på väg att försvinna, säger Ann Cornell. Vilken slags behandling ger MOFU? – Vår behandlingsinriktning är familjeterapeutisk. Därför föreslår vi alltid att ungdomen kommer med sin eller sina föräldrar. Om det inte går träffar vi ungdomen enskilt. Först och främst handlar det om att lyssna, försöka förstå, kartlägga och bedöma. Tanken är att samtalen vi har med ungdomarna ska öppna för att de börjar reflektera över sig själva. Hur bidrar jag till att det blir på det här sättet? Vi ger ungdomen och kanske familjen uppgifter att jobba vidare med hemma, säger Anna-Lena Wahlström.
Hur hjälper ni dem som har panikångest? – Vi försöker hjälpa dem att koppla ångesten till något, så att panikångesten inte framstår som något som kommer flygande helt utan förvarning. Vi försöker förstå samband mellan panikångest och andra saker och ställer frågor om vad som pågick i livet när panikångesten kom. Kanske var det någonting annat jobbigt som hände samtidigt? Kanske var det någon i ungdomens familj som mådde dåligt? Ångest är ju inte som en förkylning man blir smittad av. Den är en reaktion på någonting, säger Ann Cornell.
Varför är det så många som har sömnproblem? – Många unga vänder på dygnet. De är uppkopplade oavbrutet och sitter och chattar på nätet. De har svårt att varva ner, säger Ann Cornell.
Finns det något annat gemensamt för många av dem som kommer hit? – Många är väldigt stressade och har svårt att orka med kraven på att få ett bra slutbetyg i skolan. De har helt enkelt väldigt fullt upp. Alkoholkonsumtionen verkar också vara hög bland Södermalms ungdomar. Ibland är det viktigt att få ungdomen att förstå att de faktiskt kan säga nej till sina kamrater, säger Anna-Lena Wahlström. Vad krävs för att ni ska fråga en ungdom om självmordstankar? – Om vi tycker att en ungdom verkar må väldigt dåligt frågar vi om den någon gång tänkt på självmord. Vi frågar också om den haft någon plan för hur det skulle gå till. Det är många som någon gång tänkt på självmord men det är inte så många som har konkreta planer. Om vi bedömer att det finns risk för själmordsförsök kopplar vi in en läkare. Ett alternativ kan då vara att ungdomen får prova anti-depressiv medicin som ett komplement till terapin. Har alla med sig sina föräldrar hit?  – Nej, man får komma själv om man vill det, men vi säger till alla att vi tycker det är bra om föräldrarna är med, åtminstone någon gång. När en ung människa mår dåligt hänger det ju ofta ihop med hur situationen hemma ser ut. Men det viktigaste är att ungdomen känner sig bekväm med situationen, annars kommer de ju inte tillbaka, säger Ann Cornell. Vad tycker föräldrarna om att komma hit? – De allra flesta föräldrar är väldigt positiva till att de blir inbjudna. Många ungdomar har svårt att tala med sina föräldrar om hur dåligt de mår. Föräldrarna i sin tur känner på sig att något är fel, men vet inte vad de ska göra och blir väldigt oroliga, säger Anna-Lena Wahlström. – Vi upplever att många unga idag lever ganska övergivna av vuxenvärlden. Det bidrar också till att vi försöker få med familjen, säger Ann Cornell. På vilket sätt är ungdomarna övergivna? – Många föräldrar reser mycket, jobbar mycket och har ganska många egna bekymmer. Främst unga kvinnor tar på sig ett oerhört stort ansvar hemma. För kamrater, för föräldrar och för syskon, säger Anna-Lena Wahlström. – Vi möter många problem som uppstår då barnen bor växelvis hos separerade föräldrar. Ibland är föräldrarna osams och kan inte prata med varandra och barnen hamnar i kläm, säger Ann Cornell. Hur går det till när ni avslutar? – Vi summerar vad har hänt. Vad har blivit bättre? Vad är fortfarande problem? Vad kan ungdomen arbeta vidare med själva? Behöver den gå vidare med en annan slags behandling? Här på MOFU Södermalm kan vi i många fall erbjuda ungdomen att i så fall gå vidare hos någon av oss, antingen på vår BUP-mottagning eller vuxenpsykiatriska mottagning, beroende på om ungdomen är över eller under 18 år. Om föräldrarna har saker att reda ut kan vi råda dem att kontakta familjerådgivning, säger Anna-Lena Wahlström Fakta Alla som kontaktar BUP i verksamhetsområde Sydost och är mellan 16 och 20 år blir hänvisade till MOFU-mottagning för unga. De som börjat på BUP innan de fyllde 16 brukar vanligtvis avsluta sin behandling på sin lokala BUP-mottagning. De behöver inte byta bara för att de fyllt 16. Behandlingen på MOFU varar 10 gånger. Om ungdomen i samråd med behandlarna tycker att den behöver längre behandling än så ger MOFU vägledning om vilka möjligheter som finns. MOFU uppmuntrar familjen att delta under behandlingen. MOFU är ett samarbete mellan BUP i verksamhetsområde Sydost och landstingets vuxenpsykiatri och finns på Södermalm, i Årsta och i Vantör. Text: Dan Håfström, journalist Publicerat 2010-04-12
|