EN VANLIG DAG PÅ BUP
-VILKA GÅR TILL BUP OCH VARFÖR? VAD HÄNDER UNDER EN BEHANDLINGSTIMME?
Bup.nu bad tre behandlare berätta om hur en dag på BUP kan se ut. Berättelserna bygger på besök av verkliga ungdomar men de förekommer inte i texten med sina riktiga namn. 09: 00: ”Drömmen om monstret” – Ali träffar sin behandlare Bo-Anders  Ali, 18 år, har gått till BUP i två år. Han ringde själv till BUP då han fått ångest och självmordstankar efter att ha sett sig själv berusad på en video från en fest. Han hade också börjat fundera över sin sexuella läggning. Ett stort problem var att han inte vågade prata med någon hemma. Under behandlingen har Ali och behandlaren Bo-Anders talat mycket om svåra minnen från Alis barndom då han under en lång period var ifrån sina föräldrar. Under dagens besök berättar Ali om en återkommande mardröm han har. Ett slags monster i mänsklig skepnad angriper honom och förklarar att han är värdelös. Monstret påminner starkt om en person som Ali känner. Ali berättar att han ibland känner lust att döda den personen. Men han håller med behandlaren Bo-Anders om att det skulle vara en katastrofal lösning. Ali och Bo-Anders resonerar kring att det monstret gör och säger nog inte handlar så mycket om personen som monstret påminner om. Kanske är monstret ett uttryck för känslor som finns inom Ali själv. 10: 00: ”Knivar kastas in” – Malin träffar sin behandlare Paula
Malin, nu 17 år, var under lång tid mobbad i skolan. Hon sökte hjälp hos bland annat skolans kurator men upplevde att hon inte blev förstådd och trodd. När hon började på BUP för några månader sedan hade hon en väldigt mörk syn på vuxenvärlden och trodde inte att BUP skulle kunna hjälpa henne. Behandlaren Paula har försökt att steg för steg få reda på mer om hur Malin haft det och bygga upp ett förtroende. Idag berättar Malin om de ångestattacker hon får ibland på natten då hon tror att massor av vassa knivar ska kastas in genom hennes fönster. När ångesten kommer brukar Malin sätta sig i hallen, långt från fönstret. Paula och Malin talar om att hitta andra strategier. Skulle det gå att väcka mamma och pappa istället för att försöka hantera ångesten ensam? 11:00: ”Väger de verkligen 40 kilo?” – Karin träffar sin behandlare Eva
Karin har gått till BUP i snart ett år. Anledningen att hon började var hennes ätstörningar. Karin ville se ut som tjejerna i en tv-dokusåpa om fotomodeller och hade satt upp målet att väga under 40 kilo. För det mesta åt hon lite eller inget alls. Ibland hetsåt hon och spydde efteråt. Nu har hon träffat sin behandlare Eva en gång i veckan i ungefär ett år. Eva har ägnat mycket tid åt att lyssna och långsamt försöka att få Karin att ifrågasätta sin egen verklighetsbild. Tror du verkligen att de där modellerna väger så lite? Hur ser en vuxen människa som väger 40 kilo ut? De har också talat om den jobbiga tid i Karins barndom då hon efter en svår olycka under en period var tvungen att sitta i rullstol. Hur har det påverkat hennes sätt att se på sin kropp? Nu har behandlingen kommit så långt att de börjat sätta upp olika mål för vad Karin ska klara under veckan. Idag berättar Karin att hon inte kräkts en enda gång sedan de sågs sist.
13:00: ”Sviken av konståkningspartnern” – Peter träffar sin behandlare Bo-Anders
Peters mamma hade sedan en tid tillbaka upplevt att Peter varit inbunden och deppig. När hon hittade en strypsnara i hans rum hon ringde hon till BUP omedelbart. Peter gick med på att gå dit men var väldigt förbannad på mamman. Han tyckte att hon oroade sig i onödan och att hon gjorde det på ett jobbigt sätt. Under den första träffen på BUP var mamman med. Peter kom överens med behandlaren Bo-Anders om att träffas igen, då utan mamman. Under de följande träffarna kom det fram att Peter var duktig och ambitiös i skolan och hade gott om kompisar och fritidsaktiviteter. Samtidigt medgav Peter att han mått dåligt och faktiskt tänkt på självmord. Vid dagens besök berättar Peter om sitt stora intresse för konståkning. För ett tag sen slutade hans partner, en jämnårig tjej, som han åkt med i flera år. Peter säger att det var när partnern slutade som han började må sämre. Bo-Anders frågar om Peters känslor för henne men Peter vill inte gå in på det. Bo-Anders uppfattar att Peter tycker det är jobbigt att prata om känslor. I samtalet återkommer ofta Peters ilska mot sin mamma. Peter tycker att hennes oro är ett tecken på svaghet. Bo-Anders resonerar kring att alla människor bär på oro ibland. Bo-Anders tänker att de under följande träffar nog behöver prata mer om Peters pappa. Han som efter skilsmässan från mamman bildat ny familj och nästan försvunnit ur Peters liv. 14:00: ”Inget plugg på lördagar” – Anna träffar sin behandlare Eva
Anna är 15 år och går i nionde klass. Det var Annas mamma som tog initiativet till att gå till BUP. Mamman tyckte att Anna verkade stressad och var svår att få kontakt med. Under första besöket var mamman med och beskrev sin oro för Anna. Nu har det gått några veckor och Anna har träffat sin behandlare Eva fyra gånger. Under träffarna har det kommit fram att Anna har väldigt höga krav på sig själv och på sistone ägnat nästan all sin tid och energi på att få bra betyg. Målet att ständigt prestera på topp har överskuggat allt annat. Under dagens möte pratar Anna och behandlaren Eva om att Anna blivit ganska ensam. Förut hade hon gott om kompisar men eftersom hon pluggar jämt har hon tappat kontakten med dem. Under samtalet säger Anna att hon faktiskt, när hon tillåter sig att känna efter, saknar att umgås med sina kompisar. Behandlaren Eva föreslår att de ska införa några enkla regler för att begränsa Annas pluggande. Till exempel inget plugg på lördagar och inte efter klockan nio på vardagkvällar. Anna går med på att försöka. 15:00: ”Tjejen har gjort slut” – Robert och hans mamma träffar Paula Robert är 16 år. För några dagar sedan gjorde hans tjej slut. Hans mamma såg att Robert var oerhört ledsen och blev rädd att han skulle vilja ta livet av sig. Mamman tog därför med sig Robert till BUP. Först träffar både Robert och hans mamma behandlaren Paula. Efter en stund ber behandlaren mamman att vänta utanför så att Robert får beskriva sina känslor själv. Robert pratar om vad som hänt med flickvännen. Han har känt sig väldigt knäckt men säger samtidigt att han aldrig haft någon tanke på att ta livet av sig. Robert berättar också att hans pappa är svårt sjuk och att han tror att det är de jobbiga sakerna tillsammans som påverkat honom så starkt. Efter en stund frågar behandlaren om det är ok att kalla in mamman igen. Robert säger ja, men vill inte att de pratar om vad han berättat. När mamman kommit tillbaka i rummet säger behandlaren att hennes bedömning idag är att mamman inte behöver vara rädd för att Robert ska begå självmord, men att hon gärna vill träffa honom igen om några dagar för att prata vidare om hur han har det. De kommer överens om att Robert ska komma tillbaka nästa vecka.
|