Om du kan ha en kontakt med BUP utan att dina föräldrar (egentligen vårdnadshavare) får veta är en bedömningsfråga och lagen säger att det ska avgöras från fall till fall av den du träffar på BUP.

Om du inte vill att dina föräldrar ska veta att du har, eller tänker ha, kontakt med BUP ska du ta upp den frågan genast med din behandlare. Dina chanser att kunna gå till BUP utan att föräldrarna informeras ökar ju närmare 18 år du är och om dina problem inte är en allvarlig psykisk sjukdom, till exempel depression med risk för självmord.

Om det finns ett starkt motsatsförhållande mellan dig och dina föräldrar, och du på något sätt skull kunna komma till skada om dina föräldrar fick reda på BUP-kontakten, finns det också möjligheter till sekretess gentemot föräldrar.

Även om föräldrarna vet om att du går på BUP, betyder inte det att de ska veta vad som sägs under samtalen. De har rätt att veta hur behandlingen går men inte allt du berättar. Hur man ska hantera dessa frågor brukar ungdom, föräldrar och behandlare göra upp tillsammans.

 
 
Senast uppdaterad 2010-07-27