HUR ÄR DET ATT BLI INLAGD PÅ BUP-KLINIKEN?

SVAR PÅ FRÅGAN OM VAD SOM HÄNDER OM MAN BLIR INLAGD FÖR VÅRD DYGNET RUNT.

Ångest. Sömnproblem. Självmordsförsök. BUP-kliniken vid Södersjukhuset finns till för ungdomar i kris. Att bo här en tid kan vara en välbehövlig paus från en situation som känns ohållbar. Men kliniken är inte bara en plats för vila. Här sker också ett intensivt arbete för att må bättre.

Kliniken ligger i en ståtlig gammal stenbyggnad bakom Södersjukhuset. Här finns två avdelningar, ”Nord” för ungdomar från norra länshalvan och ”Syd” för den södra, med vardera sju platser. På kliniken kan alltså ungdomar som mår dåligt bli inlagda, vilket innebär att man får ett eget rum där man sover och personal som tar hand om en. BUP.nu intervjuar chefen för enheten Nord, Ola Duregård, och behandlaren Paulina Lindersson om hur det är att vara på BUP-kliniken.

Hur går det till att komma hit?
– Många som kommer hit har först varit på BUPs akutenhet som ligger precis bredvid oss. Där stannar man högst ett par dygn. Om personalen där bedömer att man behöver fortsatt vård på kliniken så tar de med en hit. Man kan också bli hänvisad hit av sin lokala BUP-mottagning. Det går inte att ringa hit själv och be att få komma utan det är alltid någon annan mottagning som har den första kontakten. 

Vad är det första som händer när man kommer hit?
– Ungdomen får ett rum och har oftast behov av att ta det lugnt de första timmarna. Sen berättar vi lite om oss, informerar om hur allt går till och visar runt. Vi kollar också att ungdomen inte har med sig några olämpliga saker, till exempel vassa föremål eller mediciner.

Hur går själva behandlingen till?
– Först tilldelas ungdomen särskilda kontaktpersoner bland personalen. Tanken är att varje ungdom och familj ska ha några få personer som tar hand om dem. Runt varje ungdom skapar vi ett ärendeteam som består av fyra eller fem personer. Den som leder ärendeteamet kan vara antingen psykolog, socionom, sjuksköterska eller behandlare. Sedan har ärendeteamet och ungdomen och dess familj ett möte där man gör upp en behandlingsplan.

Är familjen alltid med på kliniken?
– Vi vill att familjen ska vara med så mycket som möjligt. Att ungdomen mår dåligt är ju något som berör hela familjen. Under behandlingstiden har vi till exempel något som vi kallar familjesamtal där både ungdomen och föräldrar träffar ärendeteamet.

Får föräldrar sova över?
– Vi uppmuntrar föräldrar att delta i våra aktiviteter och sova här, inte minst de första nätterna. Vi kan ställa in extrasängar i ungdomens rum eller erbjuda familjen att sova i våra lägenheter som ligger i anslutning till avdelningen.

Vad är en behandlingsplan?
– För att över huvud taget kunna göra en behandlingsplan måste vi ju först tillsammans med ungdomen och familjen reda ut vad som är problemet. När vi gör behandlingsplanen försöker vi ringa in vad som är det allra viktigaste att arbeta med. Vi försöker också att tillsammans formulera ett mål för vad vi ska uppnå under tiden på kliniken.

Vad kan ett sådant mål vara?
– Kanske föräldrarna upplever att deras barn mår så dåligt att de inte längre kan ansvara för barnets säkerhet. I så fall kan målet med vistelsen på kliniken vara att få ned ångesten så pass mycket att föräldrarna och barnet kan bo tillsammans hemma igen. Vi gör klart för familjen att vi på kliniken inte kan lösa hela problemet, vi har ju trots allt inga trollspön här, men att vi ska hjälpa dem att hitta ett sätt att orka ta tag i det här igen. Ett annat mål kan vara att få ordning på ungdomens sömn. I samtalen på kliniken kanske vi även försöker lyfta perspektivet och resonera om hur vi vill att situationen ska vara om till exempel ett år.

Vad talar ni om under familjesamtalen?
– Det beror helt på vilka problem som finns. Ofta handlar det om att hjälpa familjen att bemöta en ungdom med stark ångest. Som förälder är det ju så många känslor inblandade när ens barn mår dåligt, vi kan lära dem vissa verktyg eller metoder som gör att de orkar med situationen. Eftersom vi ofta umgås mycket med ungdom och föräldrar och ser hur de kommunicerar med varandra kan vi ibland också hjälpa till att bryta negativa mönster i deras samspel.

Hur länge får man stanna på kliniken?
– Det vanligaste är att man stannar två-tre veckor. Oftast kommer vi överens redan från början om hur länge ungdomen ska stanna. Erfarenheten visar att det är bra att veta hur lång vistelsen ska bli.

Hur brukar ungdomar reagera på att komma hit?
– Jämförelsevis med hur väldigt krisartat det är för många precis när de kommer hit så kan man säga att de flesta börjar må bättre ganska snabbt.

Vad beror det på?
– Miljön är uppbyggd för att ta hand om kris. Här finns erfaren personal dygnet runt och stämningen är glad och hyfsat soft. Det brukar ha god effekt på de flesta tillstånd. Ungdomarna  slappnar av och symtomen minskar ofta ganska snabbt.

Hur skapar ni hyfsat soft stämning?
– Det gäller att ha personal som verkligen klarar av och tycker om det här krävande jobbet. Personal som till exempel kan jobba med humor. En del ungdomar är jättetyngda av sina bekymmer och kanske måste få vara det under en tid, men det finns en tanke med att vi inte ska förstärka det gravallvarliga. Tonåringar med psykiska besvär har ju massor med andra fält inom sig också. Det är ganska vanligt att någon mår jättedåligt under ett familjesamtal men sen messar med kompisar som vilken tonåring som helst stunden efter. Det gäller för personalen att kunna se ungdomarnas olika sidor.

Har ni några speciella tankar om hur personalen pratar med ungdomarna?
– Vi försöker vara väldigt raka och inte krångla till saker. Vi är inte dömande utan bemöter alla med respekt. Vi vill vara avslappnade men ändå vuxna. 

Hur ser en dag på kliniken ut?
– Varje dag är det väckning kvart i åtta för frukost. Sen har vi samling med alla ungdomar och genomgång av allas aktiviteter under dagen. Alla tilldelas en personal för dagen så att de vet vem de ska vända sig till om de behöver hjälp eller vill prata om något. Sedan går de som har något program på schemat, till exempel familjesamtal, iväg på det. Varje dag äter vi också gemensam lunch och middag. När man inte har något speciellt att göra kan man antingen vara på sitt rum eller spela spel i köket eller se på tv. Dagarna är avsiktligen ganska inrutade med fast struktur eftersom många av ungdomarna har vänt på dygnet och både ätit och sovit dåligt innan de kom hit.

Vad innebär det för behandlingen att ungdomarna är här dygnet runt?
– Det gör ju att behandlingen pågår mer eller mindre hela tiden, inte bara under familjesamtalen. Viktiga samtal sker även vid köksbordet och på promenader. Så fort det är möjligt prövar vi också att ungdomen åker hem på ”permissioner” så att familjen får ta normalt ansvar för sig själv igen.

Finns det några regler för hur ungdomarna får umgås med varandra?
– Man får inte umgås för närgånget eller vara på varandras rum. Men det finns inga förbud mot att bli kompisar eller byta nummer med varandra. 

Hur avslutas vistelsen hos er?
– Generellt för alla som är inlagda är att ingenting är över för att man skrivs ut från kliniken. Under de sista dagarna diskuterar vi därför mycket om hur vi ska gå vidare. Efter tiden på kliniken fortsätter många att ha kontakt med sin lokala BUP-mottagning. Vi på kliniken har dels ett utskrivningssamtal med ungdom och familj, dels ett överlämningssamtal med ungdom, familj och den mottagning som ska ta över.

Hur säger man hej då till de andra ungdomarna?
– Om man vill så har vi utskrivningsfika, antingen bara med personal eller med både personal och ungdomar. Ibland blir det nästan lite skolavslutningskänsla med ungdomar som håller tal och föräldrar som ofta uttrycker tacksamhet över tiden här.

Text: Dan Håfström, journalist

Publicerat 2010-10-01