"FÖRSTA PLANEN ÄR ATT KLARA DAGEN"
- OM BUP:S PSYKOSENHET
Tankarna rusar genom huvudet och hjärnan känns överhettad. Omvärlden verkar annorlunda och konstig. Man är rädd och har ångest. Somliga hör röster som ingen annan hör eller känner sig förföljda. Så kan det kännas för den som drabbas av en psykos.
BUPs psykosenhet i Stockholm är till för ungdomar som har eller är på väg in i en psykos och deras familjer. Där finns erfaren personal som både kan rycka in och reda upp den akuta situationen när det är som svårast för familjen och ge behandling som hjälper på längre sikt.
PSYKOS är ett övergående tillstånd då man mer eller mindre tappar kontakten med verkligheten. Det som gör att en psykos bryter ut kan vara att man levt under stor press en lång tid.
– När ungdomarna kommer till oss kommer de oftast från en psykiatrisk akutmottagning på något sjukhus och det är kris. De har en stökig och påfrestande period bakom sig. Både den psykotiske tonåringen och hans eller hennes föräldrar är utmattade och spända. Tonåringen har kanske inte sovit på flera dygn. Föräldrarna är trötta och förtvivlade och alla i familjen har svårt att förstå vad det är som händer.
Det berättar Agneta Palmstierna(undre bild), kurator och enhetschef och Ann-Marie Ling(övre bild), sjuksköterska, på BUP:s psykosenhet/team i Stockholm.
Det första Agneta, Ann-Marie och deras kollegor på psykosteamet gör när en psykotisk tonåring kommer till dem är att ta reda vad de och deras familjer behöver hjälp med allra först.
UNGDOMARNA brukar behöva sömn och lugn och ro. Somliga får sömnmedicin och en del blir inlagda på sjukhus några dagar tillsammans med sin mamma eller pappa. När stämningen blivit lite lugnare i familjen kan man sedan gå vidare med behandlingen.
– Vi står i nära kontakt med familjerna och de kan alltid ringa oss, även till våra mobiler, om de behöver prata med oss eller fråga om råd. Att vi alltid finns tillgängliga är viktigt för att familjerna skall känna sig trygga med att ta hand om sina barn hemma.
DE SOM JOBBAR i psykosteamet är läkare, psykologer, familjeterapeuter och sjuksköterskor. Man tar emot barn och ungdomar upp till 18 år som drabbas av psykos eller psykosliknande tillstånd som till exempel manodepressivitet (som man numera även kallar bipolärt tillstånd).
De som är manodepressiva pendlar mellan perioder när de är mycket nedstämda och perioder när de maniska. Under en manisk period blir man extremt aktiv, sover lite eller inte alls och går på högvarv utan att lyssna på när omgivningen försöker få en att lugna ner sig.
När Agneta och Ann-Marie berättar om behandlingen på BUPs psykosenhet betonar de särskilt två saker.
DET FÖRSTA är att de så snabbt som möjligt vill hjälpa den som är sjuk att komma igång och fungera i sitt vanliga liv igen. Om hela tillvaron gungar och man känner sig förvirrad blir de dagliga rutinerna, allt det där vanliga man gör i sitt liv som att stiga upp på morgonen, klä på sig, äta frukost och gå till skolan, extra viktiga. De hjälper en att ta tag i livet och gör att man känner sig mer ”normal”.
Det andra är att när en tonåring får en psykos blir det kris i hela familjen. Därför är det nödvändigt att föräldrar och andra viktiga personer i ungdomarnas liv dras in i behandlingen.
– Vi gör upp en behandlingsplan, berättar Ann-Marie. Den första planen kan vara att klara sig till nästa dag. Vi håller tät kontakt med familjen. Ibland åker vi hem till dem för att hjälpa till att hitta lösningar på olika problem. Det kan behövas någon som förhandlar mellan tonåringen och föräldrarna så att de förstår varandra bättre.
Stödjande samtal, medicin, terapi och hjälp att träna sig på att klara olika social situationer som att gå tillbaka till skolan, är andra viktiga behandlingsmetoder.
MÅNGA som får en psykos får det bara en gång i livet och blir sedan helt återställda. Andra får flera psykoser och måste lära sig att leva med sjukdomen. Man kan till exempel träna sig på att känna igen varningstecken.
– Den som håller på att få en psykos blir väldigt känslig. Då gäller det att inte stressa, att sova och äta ordentligt och undvika alkohol och andra droger, säger Ann-Marie Ling.
Både psykosteamets erfarenhet och all forskning visar att ju tidigare den som är psykiskt sjuk får behandling, desto större är chansen att bli frisk. Det beror bland annat på att om man befinner sig länge i ett förvirrat tillstånd, börjar man efterhand se det som normalt. Risken är att man tänker – ”det är så här jag är. Jag funkar inte i skolan, jag är inte som andra.”
INGEN VET exakt varför människor får psykoser. Det finns en viss ärftlighet. Men det måste också finnas upplevelser och händelser i ens liv som gör att sjukdomen bryter ut. Stress och stora påfrestningar som mobbning kan vara sådana utlösande faktorer.
Agneta har arbetat som skolkurator i många år. Hon ser ett starkt samband mellan mobbning och psykisk ohälsa.
Nästan alla ungdomar hon mött som haft allvarliga psykiska problem har också blivit mobbade. Det betyder naturligtvis inte att man måste bli psykisk sjuk om man blivit mobbad, säger hon. Men att bli mobbad är som att utsättas för tortyr. Den som mobbas knäcks systematiskt. Till sist kan man tro att man är värd att behandlas illa. Det i sin tur ger en känsla av hopplöshet som i värsta fall kan leda till depression eller psykos.
VAD HÄNDER vid en psykos? Ett av de vanligaste tecknen i början av en psykos är att man har mycket svårt för att koncentrera sig. Det går sämre i skolan och frånvaron ökar. En del orkar inte gå till skolan alls utan stannar hemma, isolerar sig och drar sig undan från vänner och familj.
Andra vanliga tecken kan vara att man är väldigt lättirriterad och får omotiverade vredesutbrott. Det är ganska vanligt att man vänder på dygnet, är vaken på natten och "stökar runt" och kanske spelar musik på hög volym för att slippa höra rösterna som tränger sig på.
DEN SOM ÄR på väg in i en psykos har en tendens att reagera starkare än andra på sinnesintryck av olika slag.
Det kan vara till exempel ljud, ljus och färger. En del får vanföreställningar och kan få för sig att någon monterat in kameror i ventilationen, de hör ljud från elementen som de upplever som strålning eller hemliga meddelanden.
Den som är i ett psykotiskt tillstånd kan också uppleva sig som en speciell och utvald person, inte sällan med en religiös koppling. Känslan av att leva i ett sammanhang sviktar, omvärlden känns förändrad och skrämmande och man är jätterädd och har ångest.
När föräldrar och kompisar oroar sig och försöker hjälpa den som är psykotisk blir de ibland bortstötta. Den psykotiske vill inte kännas vid sina problem eller tala om dem.
Text: Stina Andersson, journalist
Publicerat 2004-04-16
|
