Skäms så för att jag blir röd i ansiktet

vet inte hur jag ska börja men..
Hej!
jag skäms som fan över att jag blir så röd i ansiktet, kan vara om jag bara läser nått som är pinsamt och när jag te.x pratar med någon.
Skolan går SKIT. för jag kan inte va på lektionerna om någon lärare frågar mig om vad jag tycker om si och så.
Så drar jag bara där ifrån. Jag skäms verkligen! Mina föreldrar hatar typ mig, kan inte prata med dom. De förstår inte, och tycker inte att det skulle vara nått fel med o vara röd i ansiktet.
men de förstår inte hur llvarligt de är! Jag skär mig, mår så dåligt. Mamma vet det för ja råka skrika det till henne en gång. men de va inte mycket mer att jag fick åka till dit jag skulle. Hennes sambo har jag sagt att jag inte orkar mer och vill ta mitt liv, han sa att jag skulle ta in på Psyket sen gick han. jag vill seriöst ta mitt liv om mitt jävla ansikte inte går och fixa.
Vill INTE gå till någon o prata om det. Medicin läste jag om att man går upp i vikt. vill OPERERA bort det, betalar komunen det ? eftersom det är medfött ? Jag kommer fan inte kunna jobba eller någonting. För övrigt ser jag väldigt bra ut smal o fina drag i ansiktet. Finns bara en sak som förstör allting min rodnad! Sitter mest framför datorn och undviker folk för jag skäms så mycket.
antagligen för i början av 7an kalla en mig Tomaten! och då blev det ännu värre, börja fan gråta:/. Sen en gång när jag sa fel en gång så sa en kille "HAHA DU HAR LIKADAN FÄRG I ANSIKTET SOM DIN TRÖJA"

så jävla pinsamt allt e HATAR verkligen mig själv:S
Hejslippo - tjej 18år
2009-08-06

---

Vårt svar:lippo

Du skriver om ett vanligt bekymmer som för dig kommit att bli ett ordentligt lidande.

Att reagera med att rodna betyder rent fysiologiskt att blodkärlen utvidgas. Detta styrs av det s k autonoma nervsystemet, d v s automatiskt och mot ens vilja i situationer när vi känner oss stressade. Det kan utlösas av olika situationer som väcker starka känslor, t ex om man blir generad eller arg. Rodnad drabbar alla men människor är födda med olika trösklar.

Känslan av att alla stirrar kan vara så plågsam att man utvecklar rädsla för och undviker situationer och sammanhang där man riskerar att göra bort sig. Jag uppfattar av ditt brev att du skäms, lider i din ensamhet och drar dig undan sociala situationer alltmer. Du har även tagit till självskadebeteende som förstås enbart fungerar för stunden och långsiktigt förstärker dina svårigheter.

Ett bra botemedel mot detta är att genom kognitiv beteende terapi utsätta sig mycket för situationer som utlöser rädslan och där man tror att man kan bli generad och på så sätt bli bättre. Man kan i terapi också få hjälp att bli mindre stressad i svåra situationer genom olika tekniker.

Om du funderar på medicinsk hjälp rekommenderar jag att du söker kontakt med en hudläkarspecialist för vidare diskussion, bedömning och ev behandling.

Till min glädje finns det delar av dig själv som du faktiskt uppskattar och tycker om. Jag tycker mig märka en stark drivkraft hos dig att återfå de delar av livet som du nu avstår ifrån. Det vore bra om du kunde dela dina känslor och tankar med någon för att lätta på trycket.

Slutligen rekommenderar jag att du söker vidare hjälp hos husläkare för remiss till en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning för unga vuxna och eller en hudläkarspecialist. Lycka till!

BUPStockholm NO
2009-08-10

Frågan har visats 21 gånger