Mindre värd i andras ögon

Hej,
Jag har ett problem som i många andras ögon säkert kan verka ganska fånigt och inget man borde gå och prata om direkt..
Gick ut gymnasiet för knappt 3 år sen med toppbetyg. Gick dock på en sk "getto-skola" med dåligt rykte. Skämdes alltid för att säga vilken skola jag gick på under gymansietiden för att det kändes som att jag då blev mindre värd i andras ögon och att jag då inte riktigt kunde vara en "duktig" elev, med bra betyg. Försökte byta skola, men det skulle ställa till med problem för mina studier, så jag valde att låta bli. Sen 2 år senare kom jag in på veterinär (vilket jag drömt om hela mitt liv), men nu ett halvår senare har jag tagit ett studieuppehåll för att det inte känns som min grej trots allt.

Problemet nu är att de här tankarna på att jag inte riktigt duger pga den gymnasieskola jag gick på har kommit tillbaka ngt enormt.. kan inte sluta tänka på det och håller på att bli tokig av alla tankar. Kan fortfarande inte (3 år senare!) "stå för det" och kan tom ljuga om vilken skola jag gick på när samtalsämnet idag kommer upp. Känns dock inte som ngt jag vill lära mig "stå för", just för att det inte känns som att jag hörde hemma där och dels för att jag inte vill ge folk den bilden av mig. Hur ska jag tackla det här för att lyckas sluta tänka på det?

Någonstans förstår jag att det handlar om min låga självkänsla och en väldig rädsla att bli sedd som mindre värd i andras ögon. Det är som att jag lite grundar min självbild på vilken skola jag gick på, speciellt nu när jag tagit ett studieuppehåll från veterinär och inte längre kan "skryta" om det för att vinna lite status. Hur ska jag få mig själv att inse att det faktiskt inte spelar ngn roll vilken skola jag gick på och hur ska jag kunna tackla det tillsammans med andra? Jag vet ju precis vilken slutsats folk drar då jag berättar vilken skola jag gick på och jag vill verkligen inte att de ska få den uppfattningen om mig. Skulle verkligen behöva lite konkreta tips och råd även om det här problemet antagligen verkar ganska litet i jämförelse med många andras. (Bör nog tillägga att jag blivit lite halvt mobbad under mitt liv, nedtryckt av min bästa kompis, har väldiga problem med rodnad, dessutom skilde sig mina föräldrar i somras. Allt detta lär ju ha bidragit en del till de tankar jag har idag)

Med hopp om svar!

lost - Tjej 21år
2008-03-28

---

Vårt svar:lost

Hej!

Du skriver ett välformulerat brev om hur det är att inte kunna acceptera delar av sin bakgrund.
I början av brevet beskriver du din gamla gymnasieskola, ”getto-skola” som orsaken till dina känslor av att inte ha samma värde som andra. Kanske är detta ett uttryck för ett storstadsfenomen? I städerna har ju förorter ofta olika status och det känner naturligtvis många unga av.
Mot slutet av ditt brev knyter du själv ihop din sviktande självkänsla med att ha blivit mobbad, nedtryckt av din bästa kompis, problem med rodnad och att dina föräldrar nyligen skilts. Som jag ser det hänger allt som händer oss människor samman.
Hur har denna syn uppstått hos dig att du är mindre värd pga den skola du gått i? Vilken bild tänker du dig att folk får av dig som gått i denna skola? Vad tänker du själv om dina forna skolkamrater? Är de också mindre värda? Än vad?
Att under uppväxten bli mobbad och nedtryckt av sin bästa kompis tänker jag mig verkligen kan bidra till känslor av mindre värde. En fundering som jag får är om det var så att du blev mobbad under gymnasietiden och var det så att din bästa kompis gick där??
Ibland kan det vara så att starka känslor uppstår i en viss situation och att känslorna färgar hela sammanhanget. Du har gått igenom gymnasiet med bra betyg som du antagligen fått lägga ned en hel del arbete för att få. Du är värd dina betyg och värd att vara stolt över dig själv. Det är verkligen synd om din bristande självkänsla nu skall lägga hinder i din väg när det gäller din fortsatta utbildning. Det är bra att du tagit ett studieuppehåll när du nu känner att veterinär inte är rätt för dig. Nu får du tid att tänka efter och komma underfund med dig själv. Mitt förslag är att du tar kontakt med studenthälsan vid din högskola, de kan sedan hjälpa dig vidare till ex. samtal med kurator.

BUPGloben
2008-03-31

Frågan har visats 666 gånger