| Folk tror ofta
att stämningen här är tung och allvarsam och att vi pratar
med dämpade, sorgsna röster. Men vi utstrålar inte tungsinne.
Vårt mål är att man ska få ur sig vad man varit
med om. Det är det som är det viktiga. Sedan spelar det inte
så stor roll vilken metod vi använder. Vi både leker,
pratar, ritar och har drama.
Det säger Bengt Söderström och Marianne Hirn. De är
psykologer och arbetar på Vasa BUP, en specialmottagning för
behandling av barn och ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp.
MDen som blivit utsatt för sexuella
övergrepp bär på något mycket tungt. En stor, hemsk
hemlighet som ofta smittar av sig på resten av livet. Det kan bli
så att man hemlighåller även andra saker som egentligen
inte är så farliga.
MMariannes och Bengts arbete går bland
annat ut på att försöka bryta hemlighetsmakeriet i de
här barnens och ungdomarnas liv.
M– Det är alltid en lättnad efteråt
när man berättat om en hemlighet. Då behöver man
inte gå och bära på så svåra saker ensam.
MMan glömmer aldrig det hemska man varit
med om. Men det går att vänja sig vid minnena så de inte
försöker tränga sig på hela tiden och stör ens
liv. Det går nämligen åt väldigt mycket energi åt
att försöka tränga bort minnen och hemska tankar.
MVasa BUP ligger i en lummig park på
Söder i Stockholm. Förutom Bengt och Marianne arbetar det ytterligare
tre psykoterapeuter på Vasa BUP, två socionomer och en läkare.
M– Vi tar emot den under 18 år
som har sagt något som handlar om sexuella övergrepp. Vi är
ett ställe för bara detta. Övergreppet behöver inte
vara bevisat. Vi står på barnens sida och är till för
att hjälpa dem.
Många som vänder
sig till Vasa BUP har mardrömmar och svårt för att koncentrera
sig. Tankarna på övergreppet ligger på lur hela tiden.
De snurrar runt, runt i huvudet hur mycket man än försöker
låta bli att tänka på vad man varit med om.
MBengt och Marianne träffar nästan
alltid barnen och ungdomarna i grupp. Det brukar vara ungefär 8 stycken
i en grupp och alla är i ungefär i samma ålder. De har
allt från småbarnsgrupper till tonårsgrupper. Ofta går
någon av föräldrarna (inte misstänkta förövare)
i en annan samtalsgrupp samtidigt.
M– Det är skönt att träffa
andra som har varit med om liknande saker som man själv, säger
Marianne. De som kommer hit har känslan att det står ”sexuellt
övergrepp” skrivet i pannan på dem. Här ser de att
andra som varit med om samma sak ser helt vanliga ut.
MRummet vi sitter är stort och ljust.
Det är här Bengt och Marianne brukar träffar sina grupper.
På golvet och på hyllor längs väggarna ligger högar
med djur och tygdockor. Några av dockorna är lika stora som
vuxna människor. Andra är små med bröst, penis, slida
och stjärt.
M– Det här är ett rum där
man kan tala om det allra värsta och pinsammaste man varit med om.
Vi är vana vid att prata om sånt här och blir inte så
chockade som kanske andra vuxna blir, säger Bengt.
Med dockornas hjälp kan man visa vad man varit med om. Ett stort
mjukt djur kan vara skönt – även för den som är
ganska stor – att hålla i famnen när man berättar
om något som är svårt. Andra vill röra på
sig, till och med springa omkring, när de berättar.
MDet finns också en stor boxboll man
kan slå på om man blir arg.
MBengt och Marianne ställer mycket frågor
under gruppsamtalen. Tydliga, raka frågor som hjälper barnen
och ungdomarna att berätta exakt hur det gick till vid övergreppet.
De får också berätta och visa hur arga de kände
sig. Och hur rädda de var.
M– Det kan ta lång tid att släppa
fram sin ilska, säger Bengt. Ibland när den bryter igenom tar
vi fram boxbollen. Den har fått ta emot många hårda
smällar under åren.
Marianne har jobbat i över
tio år med barn och tonåringar som varit med om sexuella övergrepp.
Det kanske låter konstigt, säger hon, men jag tycker att jag
har ett roligt jobb.
M– Det känns meningsfullt och
det är härligt att se hur bra barnen kan komma igen efter att
de gått här.
Bengt har arbetat med de här frågorna i fem år. Först
när han tog chefsjobbet på Vasa BUP tyckte han att det verkade
svårt och tungt. Men nu känner han likadant som Marianne: det
är så oerhört glädjande att se hur bra barnen mår
efter en lyckad behandling. De blommar upp när de släppt fram
sin hemlighet och delat den med andra.
MFör den som är under 12–13 år
brukar det räcka att gå i samtalsgruppen 10–12 gånger.
Den som är tonåring behöver oftast mera tid på sig.
Då har man kanske burit på sin hemligt längre och övergreppen
har kanske också pågått under en längre period.
MDet finns alltid 2 tonårsgrupper på
gång på Vasa BUP och de flesta är med i gruppen i ungefär
2 år.
M– Våra tonåringar har
mycket undringar kring övergreppet. Det handlar om att förstå
vad som hände. Varför blev just jag utsatt?
Ett annat gemensamt drag hos nästan alla
ungdomar som går på Vasa är att de har rollen som hjälpare
till sina kompisar, berättar Bengt.
M– De är extremt lyhörda
för andras behov och läser av andra hela tiden. De har fått
lära sig att stänga av sina känslor och då blir det
svårt att visa sina egna behov. MDärför
har vi mycket dramaövningar där man får träna på
att känna efter vad man själv vill.
MAlla grupper, i alla åldrar, har också
en fikastund tillsammans, berättar Bengt och Marianne.
M– Det blir ganska mycket fikande,
säger Bengt och klappar sig på sin något runda mage.
Men det är en viktig stund där vi kan slappna av tillsammans
och prata om andra mer lättsamma sidor av livet.
Anmälningsplikt
Sexuella övergrepp mot barn och ungdomar är ett mycket allvarligt
brott. MDärför har alla anställda
som arbetar vid tex skola, sjukvård, BUP skyldighet att anmäla
misstänkta övergrepp till sociala myndigheter. Så att
sociala myndigheter kan ingripa för att hjälpa och skydda den
som är utsatt.
M– Vi säger alltid tydligt ifrån
att vi har anmälningsplikt, säger Bengt, BUP Vasa.
M– När barnen eller ungdomarna
kommer till oss är det viktigaste av allt förstås är
att få stopp på övergreppen. Och för det mesta är
förövaren redan anmäld. Men om han eller hon inte skulle
vara det så gör vi det.
Förtur
Barn som utsatts för sexuella övergrupp kommer alltid först
i kön på BUP och får hjälp så snart det någonsin
är möjligt.
BUP Vasa är en specialmottagning för behandling av barn, ungdomar
och deras familjer vid misstänkta eller bekräftade sexuella
övergrepp och är framför allt till för dom som vill
få behandling i grupp. Vasa ska vara ett komplement till de vanliga
BUP-mottagningarna, dit man alltid också kan vända sig.
M– Vi försöker ge hjälp direkt
inom några veckor. Sedan kan det bli väntetid på upp
till ett halvår för att komma in i en grupp som passar. Om
vi inte kan ta emot ser vi alltid till att de som ringer hit får
hjälp någon annanstans.
Stina Andersson | journalist
|
