 sjuk?  Sjuk? jag är inte sjuk? eller? Det är bara allt detdär jobbiga, och allt som hänt och inte hänt. Och just nu i dena stund simmar tankar som "jag orkar inte bry mig" i mitt huvud. Människor säger "du måste ansträga dig för att bli... "frisk" för att bli fri från deprissionen" Och "Du måste kämpa, försöka" Och visst vill jag slippa skiten. Men grejen är ju lite den också att jag inte orkar eller vill kämpa. För jag ser inget att kämpa för. Jag kan inte se det som ni ser. En framtid. En ljus sådan. Är det det som förklarar mig som "Sjuk" ? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte orkar tänka på andra. Ni säger "tänk på tågchauffören när du står vi järnägsspåret" eller "tänk på dina anhöriga, hur ledsna de skulle bli". Men herregud. Den enda tanken inom mig en sån stund jag står där vi spåret, eller när jag har knutit snöret runt min hals är ju för guds skull att jag vill dö. Det är vad mitt liv går utpå just nu. Att jag känner mig egoistiskt stoppar mig inte. Gör inte saken bättre. Jag tror inte att någon skulle bli ledsen. Jag känner mig hemsk ensam. Jag skiter i chauffören. Det är hans problem. Precis som mitt är mitt. Och han gör mig bara en tjänst. Jag skulle tacka honom om jag fick chansen. Att det sedan finns människor som drar bort mig frå¨n spåret eller klipper av snöret runt halsen gör mig inte glad. Då r jag för upprörd. Så säger läkaren "ett skärsår längs med armen och kors och tvärs lite överallt dödar dig inte" och "tabletter som inte är tillräckliga för att döda kan bara vara ett rop på hjälp" Och ja, det är det. Hjälp. Jag skriker efter hjälp. Jag känner mig desperat. Jag vill inte mer. Jag vill bort. Vill dö. Hjälp mig. Hjälp mig bort från detta skitliv. Hjälp! Jag tänkerinte åp följderna. Jag planerar inte alltid. Då är min enda take "desperation" Då fylls jag med hopp. För jag provar allt jag kan få tag i. Jag kan alltid hoppas. Jag har ändå inget att frlora. Folk orkar inte med mig. Folk vänder mig ryggen. Och ja, det är sant. Gör det. Jag förtjänar inte mer. Vill inte ha mer. Vill inte ha uppmärksamheten som ni antar att jag söker. Jag vill ju ingenting. Jag vill bara dö. dödöDöDö Dö. Varför tjatar ni om att jag bara försöker göra situationen värre? jobbigar? "större" och allvarligare? nej. Jag försöker bara diskret att göra allt så litet som möjligt. Jag ber inte om sympati. Jag ber om hjälp i ren hysteri. För det är jag. Desperat, hysterisk och alldeles dramatiskthjälplös. En nästan hälften av mitt 16 åriga liv har jag ägnat åt märka tankar. Jag bad om hjälp att bli bra "igen" fram till jag var typ 13. Men nu säger ni att jag är ... "sjuk" Attjag lider av bla "depprission" och det vet jag och ni är en dödlig sjukdom. Likt cancer och annat. Det går att bli fisk med änglarnas skoning. Men inte alla tyvärr. Jag känner mig dömd. Jag vill att det går fort. Jag vill Dö nu! OBSERVERA: detta är MINA ord och MIN mening. Jag drar inte alla depprimerade över en gräns och försöker inte förlöjliga någon part. Tack för att jag fick skriva av mig och att ni läste såhär långt ner! - Anna N 2010-09-01 |  Håller med selfhelper. Hej, Jag håller med selfhelper här. Det selfhelper skriver är 100 % sant om att man måste hjälpa sig själv. Det går bara om man vill det. För sig så är jag inte frisk men jag är på väg dit. Det tar tid. Men ibland kan jag visst tänka på "räddningen" men den kommer aldrig. Det vet jag. Det enda man kan göra är att rädda sig själv. - /Almost healed. 2010-08-29 |
 Varför gör ni så? Jag är trött på att ha anorexia, men något jag verkligen kommer att bli galen av snart är vuxna, friska människor som hånar mig för det. Jag skojar inte! Äldre släktingar, lärare, kompisars föräldrar, okänt folk på stan, de stirrar uppifrån och ner på mig och sen säger något i stil med "hon är ju sjuk". En del kommer fram till mig och säger "tycker du att det är snyggt att se ut som du gör?". Alltså, jag valde att få den här inte sjukdomen! Jag har alltid hatat mitt utseende! Varför frågar ni så?Vissa tror att jag automatiskt ändrar på mig om de säger "jag tycker att det är löjligt att hålla på att krångla med maten", jaha, tror du att det spelar någon roll för mig? Eller i skollunchen så försöker jag äta som de andra och så kommer någon kärringlärare "jaså, äter du? Jag trodde att du var rädd för att bli tjock". Vad tror ni att ni får ut av att säga såna saker? Om ni är nyfikna kan ni väl bara slå upp ordet "ätstörning" i ordboken eller nåt. Jag pratar ju inte om att ni är överviktiga eller nåt, varför pratar ni om mig? Snälla sluta. - jag 2010-08-28 | orkar inte mera. det går inte mer nu. vet inte vad jag ska ta mig till. vet inte om jag ens vågar må bra? jag försöker och försöker! hela jävla tiden, men det blir aldrig bra. jag hatar detta skitet. jag hatar bup. jag. orkar. inte. mer. hjälp.- RäddFörDig. 2010-08-23 |
| Hej allihopa! Hej! Jag är egentligen för gammal för att skriva på BUPs sida, men jag är inne här ibland eftersom jag var mycket här när jag var yngre ca 12-15. Jag blir lite ledsen när jag läser vad ni skriver. och frustrerad. Många som skriver "hjälp mig" osv. Ingen kan hjälpa er! Ni måste hjälpa er själva. Det är erat eget val att inte gå till skolan, att ligga i sängen hela dagen mm.. Det är jävligt svårt att låta bli, jag vet. Men blir det bättre av att ni går den depressiva vägen? Mår ni bättre om ni stannar inne hela dagen för att ni mår dåligt? Nej. Jag hade velat få er att inse att man måste kämpa sig uppåt, riktigt mycket och hårt. Det tog mig 8 år att inse det, jag velade fram och tillbaka på akutpsyk, var fast i år med tvångsvård, bott på olika behandlingshem. Jag är långt ifrån frisk ännu, men jag är påväg. och jag fungerar.. Och det bästa av allt- Jag vet att det är MIN förtjänst. För jag har kämpat hårt. Jag önskar er det bästa och kämpa på! Tillslut komemr en tid utan tårar även om det kanske inte känns så just nu. massor av kramar på er! - SelfHelper 2010-08-22 | förvirrad jag vet inte vad som är fel med mig, jag lider väl antagligen av depression eller något.jag kan inte sova normalt längre, jag kan verkligen inte, jag hatar mig själv för det! jag älskar att sova.. allting känns bara tråkigt och grått, nästan som allt brukar göra när jag sitter i min glasbubbla. jag saknar mina rakblad oerhört mycket, dem var mitt liv.. - äckel 2010-08-22 |
| Svar till Går under nu . Jag känner exakt som dig. Det inlägget skulle jag kunna ha skrivit, Varenda punkt! Så du är inte ensam om att känna så och jag hade gärna vilja kunna stötta dig men eftersom jag själv är i samma skit så är det inte så lätt för allt känns så meningslöst när man ska behöva känna såhär, jag står inte ut att känna den känslan av att man inte orkar mer och bara vill dö. Det som gör att jag inte tar livet av mig är att jag tänker på att det kan bli bättre, det kan vara en lång jobbig period nu men efter det kanske allt ändras och att jag inte vill gå miste om det. Sen tänker jag på de få sakerna som gör det värt att leva och att jag inte vill ge upp utan kämpa. Det är det enda jag kan säga som stöd, hoppas du tar dig ur detta och att det gör dig starkare.kram <3 - D 2010-08-22 |
